Domarsituationer och travregler

De senaste månaderna har ett par uppmärksammade domarsituationer inträffat. Först var det Adrian Kolgjini som firade sin seger bakom Dante Boko i Årjängs Stora Sprinterlopp genom att segerdefilera utan hjälm. Domarna följde reglementet och utdelade 500 kronor i böter.

Sex dagar senare gjorde Stefan Söderqvist detsamma på Axevalla. Domarna följde även där reglementet och utdelade 300 kronor i böter. Söderqvists böter togs dock sedan bort efter att domarna hört Stefan Söderqvist och ”godtagit” hans förklaring om att gesten var en hyllning till en avliden vän.

Båda situationerna diskuterades på sociala medier. I det första fallet verkar uppfattningen vara delad i två läger: vissa tycker att domarna borde visat mer ”bollkänsla” och sett mellan fingrarna medan lika många anser att regeln finns av en anledning och den ska följas.

Där emellan tycker en del att domarna gjorde rätt, men att Adrian som vuxen människa kan få segerdefilera hur han vill, men då också acceptera att han får böter om det strider mot reglementet. I det senare fallet verkar den stora massan enig om att det var rätt att böterna togs bort för att anledningen var behjärtansvärd.

Reglerna ska följas – både generellt sett och i travsport

Om en regel finns ska den följas. Dock är vi på Travtips smått allergiska mot regler som ingen vet varför de finns eller som är så luddigt formulerade att de skapar mer oreda än ordning. Vidare anser vi på Travtips-redaktionen att i en rättsstat ska alla former av bestraffningar föregås av glasklara bestämmelser kring vem som har rätt att utdela dem, hur de utdelas och den bestraffades rätt att få vissa beslut omprövade ifall den tycker de är felaktiga.

Fortsätter man följa den breda massans debatt framträder en bild av att ett problem som många upplever inom travsporten är just att domarna dömer så olika. Vi kommer aldrig komma ifrån att alla sporter kräver en domare och en domare fattar beslut på det som den har. I många fall handlar det rent och skärt om en enda persons uppfattning.

Det är svårt att se ett annat system än att många beslut helt enkelt måste baseras på en människas åsikt. Däremot måste givetvis domarinsatser kunna kritiseras på samma sätt som sportpublik har rätt att ”tycka” än det ena än det andra om de aktivas insatser på tävlingsarenan.

Har domarna rätt att göra avsteg från regler?

I Svensk Travsports tävlingsreglemente framgår klart och tydligt (§ 47): ”Hjälm ska alltid användas vid all körning eller ridning på ban-, stall- och träningsområdet. Hakbandet till hjälmen ska alltid vara fastspänt.”

Det finns ingen formulering som ger domarna rätt att göra avsteg från detta. Travtips kan heller inte finna någon annan formell skrivelse om att domarna kan välja att fria. Hjälmtvånget baserar sig troligen i huvudsak på två grunder. Dels att sporten vill klargöra en värdegrund gentemot yngre utövare.

Kuskidoler sätter normer

Unga kopierar sina idoler och de flesta av oss är nog överens om att vi inte vill se åttaåringar ta av sig hjälmen när de sitter bakom en häst för att de sett sina kuskidoler göra det. Det andra skälet är troligen försäkringsfrågan. Det händer då och då att även rutinerade travhästar blir skrämda, eller någon annan häst på banan blir skrämd av något och rammar ekipaget med hjälmlös kusk, och då kommer försäkringsbolaget sannolikt ha vissa invändningar emot ifall kusken vid tidpunkten var utan hjälm på huvudet.

Dock kan vi tycka att hjälmen enbart skyddar den vars huvud den sitter på. Vuxna människor kan få ta ansvar för sin egen, personliga säkerhet. Såvida inget försäkringsbolag invänder tycker vi att ST kan meddela möjlighet för domarna att fria kusk som inte använder hjälm på tävlingsområdet.

Kolgjini som exempel

För några månader sedan körde Lutfi Kolgjini hästen Gina Boko i Jägersros trettonde lopp. Det fyraåriga stoet blev, från åttondespår bakom bilen, hängandes i spåren genom den första svängen. Efter ett halvvarv har Kolgjini försökt avancera, och sånär kommit ner som andra häst i andraspår.

När det misslyckas gör Kolgjini till synes ett försök att istället avancera fram utvändigt om ledaren. Hästen som ligger utvändigt ledaren blir då het och Kolgjini kan omöjligt ta sig förbi. Lutfi Kolgjini valde då att ta upp sin häst och utgå efter halva distansen. Detta ansåg domarna vara ett brott mot § 59: ”Häst ska köras/ridas tävlingsmässigt till bästa möjliga placering om ej påtaglig trötthet eller tecken på skada hos hästen eller fel på utrustningen konstateras under loppet.”

Här blir det intressant. Denna regel är givetvis en av de mer fundamentala inom travsporten. Att samtliga deltagande ekipage faktiskt är med för att tävla för sin egen skull är inte bara av största vikt för varje konkurrent utan också helt nödvändigt ifall det ska anordnas spel på tävlingen.

Vi på Travtips.info uppfattar det som att det är betydligt mer acceptabelt att en kusk kör alldeles för optimistisk än att den kör för defensivt. Att köra så offensivt att en häst stapplar i mål som sjua verkar ur gemene mans ögon vara att ”tillvarata sin hästs chanser” mer än att försöka söka ryggar, leta efter lucka och gå i mål som sjua med krafter kvar. Att utgå med en häst som till synes varken verkar skadad eller trött kräver bedömning av domarna.

Detta är ett solklart läge då domarna måste göra en bedömning likvärdig med huruvida ordningsföljden hade ändrats om Kolgjini exempelvis kört regelvidrigt och pressat sig ner som andra häst i andra spår i en lucka som inte fanns och stört bakomvarande häst. Samtidigt ser vi väldigt ofta att en häst som galopperat bort mycket mark, men inte diskvalificerats, körs ut av kusken.

Även där är det ju faktiskt en bedömning av kusken om att hästen inte skulle kunna komma ikapp fältet igen. Vi på Travtips har sällan eller aldrig sett en repressalie från domarna kring ett sådant agerande. Så varför kunde inte Lutfi Kolgjini få avgöra att hans hästs chanser var spolierade efter, vad det skulle ha blivit, ett helt lopp i tredjespår?

Reglementet § 59 är en av de viktigaste reglerna vi har och Travtips-teamet skulle gärna se att den var under ständig diskussion, både bland de aktiva, bland åskådare, hästägare och inom domarkåren. Avslutningsvis begick domarna en tabbe i bestraffningen av Lufti Kolgjini i ovanstående fall. Enligt reglementet § 59 andra stycket: ”Måldomarnämnden ska fordra att tränare eller körsven/ ryttare avger förklaring till ifrågasatt överträdelse av bestämmelsen i första stycket.”

Och vidare i ”Tillämpningsanvisningar”: ”Om förklaring begärs från tränare/körsven/ryttare ska detta meddelas på resultatlista. Vidare anges där måldomarnämndens beslut i ärendet, varvid alternativen “godkänd”, “noterad” eller “icke godkänd” kan ifrågakomma. På resultatlistan ska en kort sammanfattning av förklaringen anges. Bestämmelsen i första stycket avser endast avsiktliga överträdelser.”

Det är helt uppenbart att Lutfi Kolgjini gjorde ett medvetet val som körde av banan innan hans ekipage passerat mållinjen. Reglementet är lika glasklart att domarna då ska inhämta hans förklaring vilken skall anges på resultatlistan. Reglementet föreskriver inte att bestraffning för detta tilltag med automatik skall ske. Här har faktiskt domarna möjlighet att göra just en bedömning.

Bestraffningar

På resultatlistan finns endast den utdelade bestraffningen om ”2000 kr, avstängning 170808-170812, för att ej ha kört tävlingsmässigt för bästa möjliga placering” angiven och ingen kommentar. Domarnas hantering är således reglementsvidrig och Lutfi Kolgjinis bestraffningar skall därför omprövas. Då domarna inte verkar ha handlagt ärendet korrekt skall därför bestraffningarna tas bort.

Kalla mig gärna ”paragrafryttare”. Men på samma vis som domare som agerar i enlighet med reglementet ska respekteras ska även den enskildes rätt till en korrekt handläggning i ett påstått brott hanteras på det sätt som är bestämt.