Pokalåret 2018
Alla inom svensk travsport har de senaste åren hört talas om Pokalåret 2018. Pokalåret bygger på en ”överenskommelse” mellan å ena sidan ägarna ST och SG och på andra sidan deras bolag ATG.
Överenskommelsen innebar att ATG gavs i princip fria tyglar under åren 2015-2017 att disponera sina ökande avkastning i syfte att öka sin omsättning mer än vad som annars varit möjligt.
Flera miljoner i extra prispengar
Målet var sedan att ATG år 2018 skulle kunna dela ut 300 miljoner mer. ”300 miljoner mer i prispengar” drevs som ett mantra och nöttes in i människors medvetande. Det har dock aldrig varit helt sant utan pengarna ska fördelas mellan ägarna, ST och SG, varför det alltså alltid handlat om 270 miljoner till travsporten.
Dessa 270 miljoner har heller aldrig varit lovade att öronmärkas för prispengar. Ganska snart stod det klart att en tredjedel skulle gå till banorna och två tredjedelar skulle öronmärkas för prismedel. Observera ”prismedel” och inte ”prispengar”.
Det är nämligen en enorm skillnad. För de flesta är nog prispengar det som hästägarna faktiskt tävlar om, medan prismedel innefattar allt från kvalbonusar till uppfödarpremier.
Till prismedel finns alltså 180 nya miljoner kronor. En hisnande summa pengar, vilka ska få oss att glömma ST:s tidigare bokslut, ”matlappar” som inte ens täcker själva startkostnaden och definitivt inga behandlingar av åkommor eller något annat som kan bli följden av att tävla. Dessa pengar har hela tiden kommunicerats som ”nya pengar”. Pengar som skulle komma av ökad förtjänst av bolaget ATG.
Hästsportens fond
Under ett par decennier har vi även hört begreppet ”Hästsportens Fond”. Den sägs innehålla i runda slängar en halv miljard och är egentligen balanserade vinstmedel, dvs. tidigare upparbetad vinst som ATG behållit som buffert.
ATG och ST har tidigare kommunicerat att staten kräver att den måste innehålla minst 400-450 miljoner för att vara en garant för att sporten kan drivas vidare i åtminstone ett halvår om någon katastrof inträffar. Att ta ur ”fonden” har aldrig någonsin varit en del av Pokalåret.
Det skulle ATG:s ägare kunnat begära att bolaget skulle göra närhelst de vill utan någon Pokalårsuppgörelse. Detta är egentligen det största problemet med att Pokalåret över huvudtaget fortfarande nämns som ett Pokalår.
Pokalåret faller
ATG kommunicerade redan i våras att 300 miljoner extra i ägarutdelning inte kommer kunna ske den 1 januari 2018 utan att de får använda de balanserade vinstmedlen. Därmed föll Pokalåret.
ST fortsätter dock envetet att kommunicera att det ska ske. Det som inte kommuniceras är vad som händer år 2019. Alla vuxna människor som någonsin hanterat sin egen privatekonomi förstår naturligtvis att det är en enorm skillnad att använda sina besparingar för att kunna betala sin hyra och maten på bordet under ett år jämfört med ha en inkomst så det hela tiden är balans på utgifterna och intäkterna.
Vad får hästägare?
Låt oss återvända till dessa ”180 miljoner i prispengar” och vad som egentligen kommer att tillfalla landets hästägare. Redan under år 2017 förändrade ST uppfödarpremierna. De är numera 20% till unghästarna (eller till och med 30% i insatslopp).
För äldre hästar är de 10% med vissa restriktioner. Minst 60 av de 180 miljonerna ska gå till treåringarna. Därmed försvinner en stor del av dessa 60 miljoner direkt i uppfödarmedel.
Det är sen lite svårt att sia om hur stor andel av övriga satsningar som kommer tillfalla hästarna vars uppfödare erhåller 0, 10 eller 20% i uppfödarpremier. Vi på travtips.info gör därför uppskattningen att det, totalt av de 180 miljonerna, blir i vart fall 15%.
Överslagsräknat har vi då alltså kvar ungefär 155 miljoner kronor. Under 2018 införs även en startpeng. För att blidka Skatteverket efter en EU-dom måste alla hästägare erhålla 500 kronor för att ”tillhandahålla tjänsten att starta sin häst.”
Ett revolutionerande, men välkommet tänk inom svensk travsport, och en kompensation för ökade anmälningsavgifter och dyra gästboxhyror. 23 miljoner kronor avsätts för detta, vilket ska finansieras av Pokalåret.
Huruvida uppfödarpremier eller körsvensprovision utgår på det är ännu oklart. Kvar är i varje fall därmed ganska prick 130 miljoner kronor i prispengar av Pokalåret.
Dessa 130 miljoner till hästägarna skall dock brandskattas en gång till. Nu av landets travtränare och travkuskar. Varje hästägare debiteras normalt sett 15% av prispengarna i tränar- och kuskprovision. Prismedelökningens riktiga vinnare är således de personer som livnär sig på att träna och köra andra människors hästar vilka över en natt, utan egen ansträngning, höjer sina löner med 20 miljoner kronor.
Av de 300 pokalårsmiljonerna står därmed travhästägarna kvar med blott 110. Detta motsvarar ganska precis en sjundedel av prispengarna de har att tävla om redan idag.
Det är givetvis enkelt att marknadsföra sina tjänster och säga att det plötsligt ska trilla ner 300 miljoner över kunderna när det i själva verket är en själv som är den största vinnaren.
Travsportens problem som pengar skulle kunna lösa
Antalet födda travhästar har halverats på 20 år. Alltså har antalet hästägare och uppfödare gjort detsamma. Det är där de flesta är överens om att satsningarna ska göras.
Antalet a-licensierade travtränare har under samma tidsperiod hållit sig ganska identisk. Detta till stor del för att som företagare inom travsporten kan man själv korrigera sina priser utifrån rådande situation.
Sporten har därmed inga problem i antalet tjänstegivare. Den har stora problem i att antalet kunder är för få. Teoretiskt sett skulle sporten tveklöst klara en halvering av antalet vad gäller både professionella tränare och kuskar.
Men den klarar definitivt inte denna enorma minskning av dem som äger hästarna som de livnär sig på att träna och köra. Vi på travtips.info får en lite besk smak i munnen när vi ser travtränarna marknadsföra sina tjänster med hänvisning till att det kommer 300 Pokalårsmiljoner.
Inte bara för att de direkt, genom sina provisioner, är de största vinnarna, utan för att de faktiskt inte har med dessa pengar att göra.
Skattelättnader
Den 1 januari 2010 lyckades den svenska restaurangbranschen få igenom historiska skattelättnader i form av halverad restaurangmoms och halverad arbetsgivaravgift för unga. De gick även med på en hel del väldigt kostsamma krav för att få prova dessa skattelättnader. Politiker, media och allmänheten var som iglar för att verkligen säkerställa att landets restauranger faktiskt sänkte priserna motsvarade sin skattelättnad.
Krav på travtränare
Här har Travtips inte sett ett enda krav på landets travtränare. De erhåller på ett bräde 20 miljoner extra helt utan egen ansträngning. På vilket sätt kommer det gynna sporten tack vare de pengarna?
Vilka prissänkningar kommer genomföras då de kommer erhålla kraftigt ökade tävlingsintäkter för exakt samma jobb som de gör nu?
Avslutningsvis är vi nu inne i unghästarnas prime time. Derbyt är avgjort och Kriteriekvalen avgörs nästa helg. 889 treåringars ägare avstod i fjol från att köra premielopp och satsade de 20.000 kronorna på en lottsedel innebärande dubbla prispengarna i Kriteriefinalen.
Travtips.info-redaktionen hoppas verkligen de ägarna som faktureras tränar- och körsvensprovision även på de extra prispengarna bestrider det beloppet ända upp i domstol om så krävs. Landets tränare och kuskar har nämligen inte ett skvatt med denna satsning gjord av hästägaren att göra.
De tar provision på intjänade pengar. Premiechansningen är inte prispengar. Det är ett prismedel, ett bidrag, som hästägaren direkt avstått och som inte kostat tränarna eller kuskarna en endaste krona. Därför ska de naturligtvis inte heller ha förtjänst av de pengar som hästägaren satsat.