Travtränarnas informationsskyldighet
Oavsett om hästägaren är en person som köpt en tjugondel i en häst eller 20 hästar själv så har den i mångt och mycket samma drivkrafter: spänning, längtan och förhoppningar kring ett djur. Ett djur med en egen personlighet den gärna vill lära känna.
För många en tjugondels-ägare är faktiskt den ekonomiska insatsen i förhållande till dennes disponibla inkomst större än vad den är för personen som äger 20 hästar själv. För många hästägare är just valet att deläga en häst hela dennes hobbykassa och innebär att den och dennes familj avstår från en och annan semesterresa eller restaurangbesök – just för att istället kunna köpa in sig i en häst och följa dennes liv och, förhoppningsvis, framfart på travbanorna.
Det här är i mångt och mycket travsportens hjärta. Hur mycket vi än behöver de personer som kan betala miljonbelopp för flera hästar så är de så få att de ensamma inte kan fylla sportens behov av ägda hästar. Vi behöver därför tusentals människor som äger en del i en eller några hästar.
Bristen på information från tränarna
Grunden till väldigt mycket irritation är just bristen på information från tränarna. Få hästar radar upp segrarna och blir aldrig sjuka. Det kan de allra flesta hästägare leva med. Det hästägare inte kan leva med är undermålig information. Vi på Travtips.info vet inte en enda hästägare som exempelvis tycker det är kul att bli informerad om att dennes häst besökt veterinären genom att bara få en faktura på det månaden efter.
Vi vet inte en enda hästägare som känner inspiration inför att fortsätta betala träningsavgift till en tränare som inte ens bemödar sig att försöka ge sig på en teori till varför hästen galopperade i loppet. Vi vet inte en enda hästägare som tycker det känns kul att få veta att hästen behövde nya täcken, grimmor och grimskaft genom att bara få det på en faktura månaden efter.
För 20-30 år sedan hade de flesta människor inte ens en mobiltelefon och än mindre en mailadress. Trots det fanns det dubbelt så många travhästar och betydligt mer publik på travbanorna. Uppenbarligen var alltså glädjen i att både äga häst och gå på trav större. Hur kan den ha blivit sämre när vi år 2017 fullkomligt dränks i olika kommunikationskanaler? Hur kan hästägare, i denna tekniskt utvecklade värld, uppleva att informationen från tränarna inte är ett dugg bättre år 2017 än den var 1987 utan i vissa fall rent av sämre?
Egna företagare gör att travsporten utvecklas
Travsporten består av mängder av egna företagare. Det är därmed svårt för någon att införa tvingande åtgärder för att de ska leverera någon sorts miniminivå i informationen till sina kunder. Dock har travtränarna ett eget förbund.
På samma sätt som vi på Travtips överöses med berättelser om undermålig info nås vi också av mängder av fantastisk info! Alltså finns det, glädjande nog, mängder av travtränare som faktiskt är måna om att deras kunder ska hållas informerade – oavsett om det är roliga eller tråkiga nyheter.
Detta tror vi är den enskilt viktigaste faktorn för att människor faktiskt ska vilja fortsätta äga häst. För tänk dig in i ett restaurangbesök där allt går åt skogen: ni får inget bord, väl på plats är bordet vingligt och ungen vid grannbordet kastar mat omkring sig, köket förväxlar er beställning och din hälleflundra blev till en lammkotlett som dessutom smakade ull.
Men reder din servitris ut detta med engagemang, charm och kompensationer kommer du sannolikt att gå tillbaka dit ändå. På samma sätt kommer du köpa in dig i en ny häst hos tränaren även fast den förre var halt, lytt och nötte ut täcken i större omfattning än en genomsnittlig kvinna behöver nya skor. För tränaren informerade dig ärligt och frekvent om hästen.
Bra när travtränare försker kommunicera med hästägare
Vi på Travtips-redaktionen blir väldigt glad när vi både hör om och själv ser hur många travtränare som verkligen försöker kommunicera med sina hästägare i både med- och motgångar. Vi tror att en av de viktigaste frågorna Travtränarnas Riksförbund (TR) har på sitt bord torde vara att införa något sorts minimikrav i information och fakturering för sina medlemmar.
Det är ingen mänsklig rättighet för en juristutbildad person att få ingå i advokatsamfundet. På samma vis borde inte en a-tränarlicens i sig berättiga till automatiskt medlemskap i TR. TR ska värna om tränarnas intressen. För alla seriösa tränares skull måste de då också markera vad de faktiskt inte står bakom.
Det är i TR’s medlemmars största intresse att alla landets hästägare kan förvänta sig en nivå på kundbemötande som merparten av landets travtränare redan idag ger. Det är i TR’s medlemmars största intresse att sätta press på även de tränare som inte uppträder i enlighet med merparten av tränarnas etik och moral. Det är faktiskt i TR’s yttersta intresse att travtränarkåren hos allmänheten framstår som en riktigt reko samling människor.