Nästan alla hästar du ser i ett vanligt travlopp är varmblodiga travhästar. Den varmblodiga travaren – ofta bara kallad varmblodstravare – är den snabba, atletiska häst som dominerar travsporten i Sverige och större delen av världen. I den här guiden går vi igenom vad en varmblodig travhäst egentligen är, var rasen kommer ifrån, hur den ser ut och beter sig, hur den skiljer sig från den kallblodiga travaren och hur den används på banan.
Snabbfakta
| Rastyp | Varmblodig travhäst (varmblodstravare) |
|---|---|
| Vanligaste rasen | Amerikansk travare (standardbred) |
| Ursprung | USA, 1800-talet – med engelskt fullblod som bas |
| Mankhöjd | Cirka 150–170 cm (oftast 155–165 cm) |
| Vikt | Cirka 400–500 kg |
| Vanliga färger | Brun, fux, svart, skimmel |
| Gångart i tävling | Trav (diagonal gångart) |
| Tävlingsdebut | Oftast som 3-åring |
| Livslängd | Ofta 25–30 år |
| Registrering och avel | Svensk Travsport (stambok och BLUP-index) |
Vad är en varmblodig travhäst?
Begreppet varmblod syftar inte på hästens kroppstemperatur, utan är ett avelsbegrepp. Hästar delas traditionellt in i tre grupper: fullblod (de hetaste och ädlaste, som det engelska fullblodet), kallblod (tunga, lugna arbets- och draghästar) och varmblod – en mellangrupp som kombinerar fullblodets snabbhet och liv med kallblodets styrka och stabilitet.
En varmblodig travhäst är alltså en varmblodshäst som avlats specifikt för att trava snabbt framför en sulky (den lätta tävlingsvagnen). De flesta travhästar i Sverige är varmblodiga, och den absolut vanligaste rasen är den amerikanska travaren, oftast kallad standardbred. Vid sidan av den finns andra varmblodiga travarraser, framför allt den franska travaren och den ryska travaren.
Rasens ursprung och historia
Den varmblodiga travaren är en relativt ung hästras med rötter i 1800-talets USA. Grunden lades genom att korsa importerade engelska fullblod med kraftigare, uthålliga hästar för att få fram ett djur som både var snabbt och kunde hålla en jämn, hög trav över längre distanser.
Amerikansk travare (standardbred)
Den amerikanska travaren definierades som ras i början av 1800-talet. Namnet standardbred kommer från det prestationskrav, eller den ”standard”, som ställdes för registrering: hästen skulle trava en engelsk mil (cirka 1 609 meter) på 2 minuter och 30 sekunder.
Rasens viktigaste stamfader är hingsten Hambletonian 10, född 1849. Han härstammade i sin tur från det engelska fullblodet Messenger, som importerades till USA i slutet av 1700-talet. Hambletonian 10 blev en osannolikt framgångsrik avelshingst med över tusen avkommor, och i dag kan praktiskt taget alla moderna standardbreds spåra sitt ursprung tillbaka till honom. Rasen spreds sedan över världen och blev grunden för de varmblodiga travarna även i Europa.
Franska och ryska travare
Flera länder har utvecklat egna varianter av den varmblodiga travaren. Den franska travaren är kraftigare och känd för sin styrka och uthållighet, inte minst i långa lopp som Prix d’Amérique. Den ryska travaren (orlovtravaren och den ryska travaren) utvecklades parallellt i Ryssland. I modern avel korsas raserna ofta, och amerikanskt blod finns i stort sett överallt i dagens toppstammar.
Utseende och egenskaper
Den varmblodiga travaren är byggd för fart och uthållighet. Den har en smäcker men muskulös kropp, långa och starka ben, kraftig bakdel och en rörelse med lång, flytande steglängd.
Mankhöjd, vikt och färg
De flesta varmblodiga travare mäter mellan 150 och 170 centimeter i mankhöjd, med tyngdpunkten kring 155–165 centimeter. Vikten ligger ungefär mellan 400 och 500 kilo. De vanligaste färgerna är brun, fux (rödbrun) och svart, men även skimlar och andra färger förekommer. Jämfört med en ridhäst upplevs travaren ofta som längre i kroppen och lägre i rörelsen, eftersom den är byggd för att röra sig framåt i traven snarare än uppåt.
Temperament och mentalitet
Temperamentsmässigt ligger varmblodet någonstans mellan fullblodets eld och kallblodets lugn. En bra travare är arbetsvillig, tävlingsinriktad och samarbetsvillig, men samtidigt lugn nog att hantera stress på banan, startbilen och ett stort startfält. Mentaliteten är minst lika viktig som farten – en häst som skenar i galopp eller blir nervös i avgörande lägen får svårt att prestera även om den är snabb.
Varmblod eller kallblod?
I svensk och nordisk travsport tävlar två typer av travhästar: den varmblodiga travaren och den kallblodiga travaren. Den kallblodiga travaren – i Sverige den nordsvenska travaren och i Norge den norska kallblodstravaren – är en tyngre, stabilare och något långsammare häst med nordiskt ursprung. Varmblod och kallblod tävlar i regel i skilda lopp, eftersom förutsättningarna är så olika.
Jämförelse
| Egenskap | Varmblodig travare | Kallblodig travare |
|---|---|---|
| Ursprung | Amerikansk standardbred, internationellt blod | Nordiskt (nordsvensk och norsk kallblodstravare) |
| Kroppsbyggnad | Smäcker, atletisk, långlinjerad | Tyngre, kraftigare, mer kompakt |
| Mankhöjd (typisk) | Cirka 155–165 cm | Cirka 148–160 cm |
| Snabbhet | Högst fart; de bästa under cirka 1.10/km | Något långsammare i genomsnitt |
| Temperament | Livligt men samarbetsvilligt | Lugnt och stabilt |
| Vanligast i | Hela landet, flest lopp | Norra Sverige och Norge |
| Tävlar i | Varmblodslopp | Egna kallblodslopp |
Majoriteten av alla travlopp i Sverige körs med varmblodiga travare, medan kallblodsloppen är en egen, uppskattad gren med stark förankring i framför allt norra Sverige och Norge.
Så används varmblodstravaren i sporten
Den varmblodiga travaren är först och främst en tävlingshäst. Den körs med sulky av en kusk och ska avverka loppet i traven – en jämn, snabb gångart där benen rör sig diagonalt två och två.
Travet som gångart
Att hästen håller just travet är helt avgörande. Om en häst i stället börjar galoppera – ”gör en galopp” – måste kusken ta tillbaka den direkt, och upprepade eller otillåtna galopper kan leda till att hästen diskvalificeras från loppet. Mycket av träningen handlar därför om att hästen ska kunna hålla en hög och stabil trav även under hård press.
Autostart och voltstart
Loppen startas på två sätt. Vid autostart (bilstart) samlas hästarna bakom en bil med utfällda vingar som successivt ökar farten och sedan viker undan. Vid voltstart startar hästarna från olika tillägg beroende på hur mycket pengar de tjänat in. Vill du förstå startmetoderna i detalj kan du läsa mer om autostart och voltstart.
Tävlingskarriär och ålder
En varmblodig travare gör vanligen tävlingsdebut som treåring. Många av de mest prestigefyllda loppen är just unghästlopp – i Sverige är Svenskt Travderby för fyraåringar ett tydligt exempel. En tävlingskarriär sträcker sig ofta till runt tio års ålder, varefter många hästar går i avel. Som individ kan en varmblodig travare bli betydligt äldre än så och leva uppemot 25–30 år.
Avel och registrering
För att få starta i lopp måste en varmblodig travare vara registrerad i stamboken. I Sverige är det Svensk Travsport som ansvarar för registrering och stambokföring. Avelsvärdet på hingstar och ston beräknas med en statistisk metod som kallas BLUP-index, där tävlingsresultat – framför allt från hästens tidiga år – vägs samman med släktskap för att skatta hur bra avelsdjur hästen är.
Avel på travhästar är en långsiktig verksamhet där man väger samman snabbhet, hållbarhet, mentalitet och exteriör. Begrepp som dyker upp i stamtavlor och tävlingsprogram kan vara svåra i början; en bra start är vår travordlista med förklarade travtermer.
Kända varmblodiga travare
Genom åren har flera varmblodiga travare blivit internationella stjärnor. Italienska Varenne räknas av många som tidernas travhäst, med segrar i de flesta av världens största lopp. Från Frankrike kommer storheter som Ready Cash och Face Time Bourbon, båda flerfaldiga vinnare av Prix d’Amérique. På svensk mark blev Readly Express historisk som den första svensktränade hästen att vinna just Prix d’Amérique (2018). Fler profiler hittar du i vår översikt över de bästa travhästarna genom tiderna.
Vanliga missförstånd
- ”Varmblod betyder att hästen är varm.” Nej – det är ett avelsbegrepp som beskriver härstamning och typ, inte kroppstemperatur.
- ”Varmblodig travare och svenskt varmblod är samma sak.” Nej. Svenskt varmblod (SWB) är en ridhästras för dressyr och hoppning. Den varmblodiga travaren är en annan ras, avlad för att trava framför sulky.
- ”Alla travhästar är varmblod.” De flesta är det, men kallblodstravaren är en egen typ som tävlar i egna lopp.
- ”Travaren kan galoppera i loppet om den är snabbare så.” Nej – hästen måste hålla travet, annars riskerar den att bli diskvalificerad.
Vill du förstå hur allt detta hänger ihop i praktiken när du tittar på ett lopp hjälper det att kunna läsa startlista och travprogram, där hästens ras, rekord och tidigare resultat framgår.
Referenskällor
Vanliga frågor (FAQ)
Vad är skillnaden mellan en varmblodig och en kallblodig travhäst?
Den varmblodiga travaren är lättare, snabbare och mer atletisk, med ursprung i den amerikanska standardbreden. Den kallblodiga travaren är tyngre, stabilare och något långsammare, med nordiskt ursprung. De två typerna tävlar i regel i skilda lopp.
Hur stor är en varmblodig travhäst?
Mankhöjden ligger oftast mellan 150 och 170 centimeter, med tyngdpunkten kring 155–165 centimeter. Vikten är ungefär 400–500 kilo. Vanliga färger är brun, fux och svart.
Varifrån kommer den varmblodiga travaren?
Rasen har sina rötter i 1800-talets USA, där den amerikanska travaren (standardbred) utvecklades med det engelska fullblodet som bas. Stamfadern Hambletonian 10, född 1849, ligger bakom i stort sett alla moderna travare.
Hur snabb är en varmblodig travare?
Ett fält travare håller omkring 55 km/h i hög fart, och de allra bästa hästarna kan avverka en kilometer på strax över en minut. Exakt fart beror på distans, bana, startmetod och hästens form.
När börjar en travhäst tävla?
De flesta varmblodiga travare debuterar som treåringar. Många av de största unghästloppen körs för tre- och fyraåringar, och tävlingskarriären sträcker sig ofta fram till runt tio års ålder.
