Kallblodstravare – den nordiska travhästen förklarad

En kallblodstravare är den robusta, nordiska travhästen som tävlar i egna lopp vid sidan av de större och snabbare varmblodstravarna. Rasen har sina rötter i gamla svenska och norska lantrasbaserade arbetshästar och är i dag en egen gren inom travsporten med egna stjärnor, egna storlopp och en trogen publik. Den här guiden förklarar vad en kallblodstravare är, var den kommer ifrån, hur den skiljer sig från varmblodstravaren och varför den räknas som en hotad ras i både Sverige och Norge.

Vad är en kallblodstravare?

Begreppet "kallblod" syftar inte på hästens kroppstemperatur utan på dess lynne. Kallblodshästar har traditionellt ett lugnare och mer stabilt temperament än så kallade varmblodshästar. Kallblodstravaren är den lätta, travtränade varianten av den nordiska kallblodshästen – en häst som är tillräckligt snabb för att tävla i sulky men samtidigt kraftig, härdig och tålig.

Det finns två nära besläktade typer: den svenska kallblodstravaren och den norska kaldblodstraveren. De räknas i dag i praktiken som en gemensam avelspopulation, även om Sverige och Norge fortfarande har varsitt nationellt register. Tillsammans utgör de en av få hästraser med inhemskt ursprung i Norden. Vill du läsa mer om travets hästar i stort finns en översikt över olika travhästar på sajten.

Ursprung och historia

Kallblodstravaren växte fram ur de gamla nordiska arbets- och lantrashästarna. I Sverige är ursprunget den nordsvenska hästen, och i Norge dölahästen (dølahest). Dessa kraftiga bondhästar användes till plöjning, skogskörning och transport, men vissa linjer visade sig också ha ovanligt goda travegenskaper. Genom att para de lättaste och snabbaste individerna – och i viss mån korsa in lättare hästar – formades en travinriktad typ.

Från brukshäst till travare

I Norge startades en egen stambok för kaldblodstraveren redan 1939, några år efter att totalisatorspel på trav införts. I Sverige skedde en viktig uppdelning 1964: den tunga arbetshästen fick behålla namnet nordsvensk brukshäst, medan den lättare, travande typen fick namnet kallblodstravare. Därmed blev det möjligt att avla målmedvetet för fart och tävlingsegenskaper utan att tappa den tunga brukshästens styrka.

En gemensam nordisk ras

Redan omkring 1950 började svenska och norska kallblod korsas med varandra, och sedan dess har banden stärkts. I dag betraktas de svenska och norska kallblodstravarna i hög grad som en enda avelspopulation med gemensamt avelsarbete, även om varje land för sitt eget stambokregister. Det norska inslaget är starkt – många av de mest framgångsrika hästarna i modern tid är norskfödda. Du kan läsa mer om hur travsporten i Norge hänger ihop med den svenska.

Utseende och egenskaper

Kallblodstravaren är mindre och kompaktare än varmblodstravaren men kraftigt byggd. Typiska drag:

• Mankhöjd: i Sverige cirka 146–159 cm, i Norge med en lägsta gräns på 148 cm och ett genomsnitt på runt 154 cm för hingstar.
• Byggnad: muskulös och stabil med starka ben och god hållbarhet.
• Färg: brunt är den vanligaste färgen, följt av fux (rödbrun) och svart.
• Lynne: i regel lugnt, samarbetsvilligt och arbetsvilligt.
• Hållbarhet: många kallblod tävlar länge och håller för en lång karriär.

Jämfört med de ädlare travarna uppfattas kallblodstravaren ofta som "folklig" och robust – en häst byggd för nordiskt klimat och tuffa förhållanden.

Kallblodstravare vs. varmblodstravare

Den största skillnaden för en åskådare är farten. Varmblodstravaren (den internationella standardhästen) är större, ädlare och snabbare, medan kallblodstravaren är kraftigare och långsammare men mycket seg. Därför tävlar de alltid i skilda lopp – ett kallblod möter aldrig ett varmblod på samma startlinje.

Ett bra sätt att mäta fart i trav är kilometertiden, alltså hur lång tid hästen i snitt tar på sig per kilometer. De snabbaste varmbloden travar en bra bit under 1.10 per kilometer, medan rekorden för kallblod ligger strax under 1.18. Tabellen nedan sammanfattar de viktigaste skillnaderna.

Kallblodstravet som sport

Kallblodstravet är en egen och mycket uppskattad del av travsporten, särskilt starkt i Norrland, i Norge och i delar av Mellansverige. Loppen körs på samma travbanor och med samma grundregler som vanliga travlopp – med sulky, kusk och antingen autostart eller voltstart. Det som skiljer är att enbart registrerade kallblod får delta.

Stora lopp för kallblod

Det finns ett eget system av storlopp och mästerskap för kallblod i Sverige och Norge. Några av de mest kända svenska loppen är:

• Svenskt Kallblodskriterium – treåringarnas stora prov.
• Svenskt Kallblodsderby – klassiker för fyraåringar, bland annat körd i Östersund.
• Svensk-norska mästerskap och seriespel som ställer de bästa hästarna från båda länderna mot varandra.

I Norge är kallblodstravet ännu större, med egna kriterie- och derbylopp samt internationella möten som drar storpublik. Är du nyfiken på travets allra bästa hästar genom åren finns en genomgång av de bästa travhästarna genom tiderna.

Kända kallblodstravare

Den mest legendariska kallblodstravaren är svenska Järvsöfaks, uppfödd, tränad, ägd och körd av Jan-Olov Persson. Under karriären 1997–2009 vann han 201 av 234 starter och sprang in drygt 21 miljoner kronor. Han utsågs tre gånger till Årets Häst i Sverige och tolv år i rad (1998–2009) till Årets Kallblodstravare, och noterade bland annat 42 raka segrar. Hans världsrekord på 1.17,9 från 2005 stod sig i tjugo år.

Rekordet föll först den 1 augusti 2025, när den norske hingsten Brenne Borken travade 1.17,7 på Gävletravet med Øystein Tjomsland i sulkyn. Bland andra storheter märks de norskfödda hingstarna Tekno Odin och Moe Odin, som båda tjänat in tiotals miljoner och hör till de snabbaste kallblod som funnits.

Att köpa eller äga en kallblodstravare

En kallblodstravare passar den som lockas av en robust, hållbar och ofta prisvärd travhäst med stark nordisk identitet. Priset för ett föl eller en otränad unghäst är i regel lägre än för varmblod, men kostnaderna för träning, stallhyra, veterinär och hovslagare är i stort desamma. Många väljer därför att äga häst tillsammans i bolag eller stall för att dela på både kostnader och glädje. Är du helt ny i sporten kan det vara värt att börja med sajtens nybörjarguide till trav innan du fördjupar dig i avel och ägande.

Eftersom rasen är fåtalig är seriös avel viktig. Köp sker ofta via uppfödare, auktioner eller etablerade stall, och det är klokt att kontrollera härstamning, hälsa och eventuella tävlingsresultat innan affär.

En hotad ras

Trots sin historiska betydelse räknas kallblodstravaren som en hotad ras i både Sverige och Norge. Antalet avelsston och hingstar har minskat över tid. I Norge sjönk siffrorna från omkring 1 464 ston och 100 hingstar (2012) till 764 ston och 64 hingstar (2019), och i Sverige fanns 2019 ungefär 1 380 ston och 180 hingstar. För att en ras ska vara långsiktigt livskraftig krävs ett tillräckligt stort antal födda föl varje år, vilket gör bevarandearbetet och intresset för kallblodstravet viktigt för rasens framtid.

Vanliga missförstånd

• "Kallblod betyder att hästen är kall" – nej, begreppet handlar om temperament, inte temperatur.
• "Kallblod och varmblod tävlar mot varandra" – de kör alltid i separata lopp.
• "Kallblodstravaren är samma sak som nordsvensk brukshäst" – de delar ursprung men är sedan 1964 skilda raser med olika avelsmål.
• "Kallblod är bara norska hästar" – rasen är gemensamt nordisk, med starka avelslinjer i både Sverige och Norge.

Vanliga frågor (FAQ)

Vad är skillnaden mellan kallblod och varmblod i trav?

Skillnaden handlar om ras och temperament, inte om blodets temperatur. Kallblodstravaren är kraftigare, lugnare och långsammare, medan varmblodstravaren är ädlare, större och snabbare. De tävlar alltid i skilda lopp.

Hur snabb är en kallblodstravare?

De allra snabbaste kallbloden travar strax under 1.18 per kilometer. Världsrekordet innehas sedan 2025 av Brenne Borken med 1.17,7, medan ett vanligt tävlingskallblod ligger något långsammare än så.

Varifrån kommer kallblodstravaren?

Rasen härstammar från nordiska arbetshästar – den nordsvenska hästen i Sverige och dölahästen i Norge. Ur dessa avlades travinriktade linjer fram, med egen stambok i Norge 1939 och i Sverige 1964.

Är kallblodstravaren en hotad ras?

Ja. Antalet avelsston och hingstar har minskat i både Sverige och Norge, och rasen räknas som hotad. Bevarandearbete och ett fortsatt starkt intresse för kallblodstravet är viktigt för rasens framtid.

Vilken är den mest kända kallblodstravaren?

Svenska Järvsöfaks (1994–2020) brukar räknas som den mest legendariska, med 201 segrar och ett världsrekord som stod sig i tjugo år. Bland norskfödda stjärnor nämns ofta Tekno Odin och Moe Odin.