Fem bästa hästar i Elitloppens historia
Här redovisar vi fem färgstarka hästar i Elitloppets historia. Där vi kollar genom de nuvarande och historiskt mest nämnvärda hästar som tävlat i Elitloppet.
1988: Action Scoatter
En startkatapult till holländska som på sitt lilla, ja till och med stora vis drog sitt strå till stacken i det kultförklarade Elitloppet 1988. När denne brunskimmel på det soldränkta, stjärnfyllda Solvalla till exempel bidrog till 1.07,5-öppningen i finalen detta år. Mack Lobell var undantagens undantag, Sugarcane Hanover och Napoletano superindivider, men utan Action Scoatter i fältet hade detta Elitlopp likväl inte känts komplett och helt.
2011, 2012: Rapide Lebel
Tillhörde favoriterna såväl 2011 som 2012, men lyckades inte någon gång gå hela vägen. Jag vill ändå ge honom ett smickrande hedersomnämnande, för den spatiösa profil han var, så udda ”lång” i vagnen han såg ut, ett så förtjusande ekipage han och Eric Raffin var. Jag glömmer aldrig den Eriksgata Rapide Lebel förlusten till trots vandrade framför Solvallapubliken efter att han efter en rafflande superduell just knappt slagits av Brioni. Framför publikplatserna efter finalen 2011. Det var mäktigt. Det var rörande. Det var något vi aldrig kommer att glömma.
2002: B.W.T.Magic
Jag älskade den här finländska superhästen. Jag var i de ”mörka skogarna” (nåja) i Finland och hälsade på häst och tränare inför den hårt uppumpade ballongen inför detta Elitlopp, ett lopp finländarna vallfärdade i mängder som aldrig förr till sin koskenkurva på Solvalla; och jag träffade en blyg och lite skygg amatör vid namn Matti Salmi. Som hade fått SIN häst i livet. Tyvärr blev det lite för mycket av det goda, efter ett fantastiskt försök (tvåa bakom Varenne) haltade B.W.T.Magic svårt skadad ut bakvägen efter finalen – och kom efter det aldrig riktigt tillbaka igen.
1994: Pine Chip
Ingen doldis direkt, men jag kan bara inte låta bli att i detta sammanhang nämna den i mina ögon bästa häst i Elitloppets historia – som inte vunnit. Jag vågar faktiskt påstå det. Hade bara inte såväl kusk som tränare gjort allting som stod i deras makt, spårval, taktik, för att förlora upplagan 1994, så hade den legendariska Copiad-trimufen från detta år varit något helt annat. Ett fortsatt fantastiskt lopp, men på ett helt annat vis. Pine Chip var kort och gott en helt sagolik travhäst.
1985: Viroid
Världens mest frekvente – utgår jag ifrån – travtwittrare; numera Parisboende Anders Lindqvist, var en gång Umeåtränare, betydligt yngre (!) – och kaxigare. Så kaxig att han med sin mörke Vibrante-avkomma utmanade franska storheter, två världsrekordsegrande försöksvinnare, Meadow Road och hela gänget i ett av de bättre Elitlopp som bjudits. Och svarade envis som en hel åsneuppfödning ut Minou du Donjon och en kanske något ivrig Olle Goop så länge den berömda ”lampan lyste”. Det höll till 300 kvar … sedan kom ett helt fält stormandes, till exempel en viss Meadow Road… Men Viroid glömmer vi aldrig heller.