Spel och sport i symbios

Varken hästägare eller travspelare är en homogen grupp. I grova drag kan vi dock utkristallisera vissa gemensamma drivkrafter både inom respektive grupper och i båda grupperna.

Hästägarna vill ha möjligheter att matcha sin häst så att hästen startar med lämpliga förutsättningar, att det erbjuds tillräckligt antal starttillfällen så hästen kommer med i loppet och att det finns anständiga förtjänstmöjligheter så det faktiskt är värt att åka och starta.

Travspelarna vill ha jämna lopp där de kan hitta sina drag, bli belönade för när de hittat rätt och när de väl gör det vill de att vinsten ska vara väl värd insatsen. Båda grupperna vill att tävlingarna ska avgöras på lika villkor och att det ska finnas bra förtjänstmöjligheter.

Ofta nämns sport och spel som varandras motpoler men det är inte bara onödigt utan direkt fel. Svenska hästägare pumpar in uppskattningsvis tre miljarder om året i sporten. Skulle den gruppen göra det om de inte, via spelarna, hade omkring 700-800 miljoner kronor att tävla om plus ytterligare ett par hundra miljoner som gick till arenorna?

Eftersom många hästägare redan idag lägger ner på grund av för låga förtjänstmöjligheter kontra sina insatser är svaret sannolikt ett rungande ”nej” på det.

Ny spellagstiftning på gång

Om ungefär 1,5 år står Sverige med en ny spellagstiftning och hela ST’s finansieringsmodell kommer då att förändras. Oavsett om aktörerna som kommer erbjuda spel på hästar kommer tvingas erlägga en avgift till sporten eller ej kommer en sak vara helt avgörande för huruvida hästägarna har bidrag från spelarna över huvud taget: nämligen att det finns aktörer vill erbjuda spel på trav alls.

Alltså måste samtliga grupper som på något vis är delaktiga inom travsporten faktiskt mötas och skapa gynnsamma miljöer för varandra.

Färre travlopp

Den 13 juli 2017 publicerade Travronden en artikel där ST’s generalsekreterare Johan Lindberg bekräftade att det år 2018 kommer köras 150 travlopp färre än det görs under år 2017.

Detta är oundvikligt då antalet hästar minskat kraftigt. För spelarna lär detta vara av marginell betydelse. Sannolikt blir det de lopp som inte lockar så mycket spel som ryker.

För hästägarna kan det dock få väldigt kännbara konsekvenser. Hästägarnas möjligheter att få se sin häst matchad med lämpliga förutsättningar, på rimligt avstånd och inom en vettig tidsram kommer begränsas. Detta ställer problemet med dagens propositioner på sin spets.

Propositionerna för svenska, varmblodiga travhästar är bland det mest fyrkantiga vi på Travtips kommit i kontakt med i det svenska samhället. Det är ytterst liten variation i startmetoder och distans.

Både spelarna och hästägarna är överens om att många av hästarna är chanslösa redan på förhand när Fru Fortuna sagt sitt: segerprocenten mellan spåren skiljer sig alldeles för mycket.

Själva propositionsutformningen riktar sig också ofta till en väldigt liten klick hästar. Även om loppet är öppet ”för alla hästar som tjänat 100.000-300.000:-” så är det i praktiken inte intressant för hästar som tjänat mindre än 200.000:-.

Knappt ens om de inte tjänat åtminstone 250.000:-. Det skiljer helt enkelt, generellt, alldeles för mycket både i hårdhet och utvecklingsmässigt på en häst som tjänat 100.000:- och på en som tjänat det tredubbla.

Det är därmed inte särskilt intressant att starta dem med likadana förutsättningar. Plötsligt är det därför en väldigt liten andel hästar som finner förutsättningarna vettiga.

Travspelare blir missnöjda

Spelarna blir missnöjda när det bara travar upp sju hästar bakom bilen och som hästägare till en häst som råkade starta samma dag, för samma prispengar, men hade oturen att få 14 konkurrenter, blir man sur för att alla utom en får pengar med sig hem i det första loppet medan ens egen behövde slå halva fältet för att ens finansiera sin boxhyra och utselningsavgift.
Bland kallbloden möjliggör man i högre utsträckning för att fler hästar ska finna propositionen lämplig genom dels tilläggslopp men också genom att ston ofta kan få ha tjänat lite mer än hingstarna. Inom galoppen styr till stor del ryttarens rutin hur mycket vikt hästen ska bära.

Där gynnas på ett enkelt och konkret vis hästar med mindre erfarna ryttare genom att de bär lättare. Inom sulkysporten anses inte kuskens vikt så avgörande att den ens anges. Vi på Travtips är dock övertygad om att svensk travsport behöver titta efter alternativa sätt att utforma propositioner.

Målet för travsport

Målet ska vara att så många hästägare och tränare som möjligt ska finna varje proposition intressant. Flerklassloppen kan utvecklas på mängder av vis om bara viljan finns. Spårtrappor och tilläggslopp är vedertaget och lockar ofta många deltagare.

Detta kan tveklöst utvecklas till att innebära även kuskar.

• Vore det inte riktigt intressant spelmässigt om landets kuskelit startade från spår 6-8 och 11-12 medan omeriterade kuskar fick de bättre spåren bakom bilen?
• Eller voltstartlopp där de mest välmeriterade kuskarna fick starta från 20 meters tillägg?
• Välj själv vilken kusk du vill ha, men en mindre meriterad kusk får en tydlig fördel?
• Eller lopp där stona tillåts ha tjänat 500.000:- medan hingstarna/valackerna bara får ha tjänat 350.000:-?

Som hästägare skulle vi på redaktionen älska möjligheten att fundera på hur just vår häst kan skaffa sig fördel i olika lopp och som spelare skulle vi på Travtips.info verkligen gilla att analysera lopp där de bästa kuskarna hade de sämsta spåren.

Sport och spel står nämligen inte i motsats till varann. Hästägare spelar på trav och många spelare äger hästar. Och vi vill faktiskt detsamma: se lopp med många deltagare där det känns som att alla faktiskt har ganska likvärdig vinstchans på förhand.