Avtalsoviljan förödande för Travsport

Eftersom vi  valde att vara i stallet när det var ljust igår fick vi ägna kvällen åt att jobba. Förvisso enormt lyxigt att kunna styra sitt liv så, men att upprätta avtal vid 21-tiden på kvällen när man är morgonmänniska krävde att vi fick visualisera oss med Readly Express löpskalle.

Hur som helst, om vi slutar gnälla om mina egna prioriteringar, så bestod gårdagens arbete i att upprätta ett stycke fodervärdsavtal för en ridhäst och ett stycke anställningsavtal med lite speciella villkor. Helt enkelt: två rutinjobb för mig men ändå två väldigt viktiga saker för några människor.

Inom ridsporten skrivs glasklara avtal på precis allt som rör en häst. Hästar veterinärundersöks till höger och vänster och minsta bandage som lånas ut avtalas. Vem som helst kan googla ”avtal häst” och få upp mängder av mallar på alla former av hästhandel. Om det gäller ridhästar alltså.

För att hitta avtal kring travhästar får man scrolla rätt så långt. Det framstår som lika märkligt varje gång jag skriver ett avtal om ett ridhäst. En ridhäst av ett värde som inte ens räcker till utgångsbudet på Elitauktionen som ska stallas upp utan att ens all daglig skötsel ingår omfattas generellt av tydligare avtal än vad en travhäst i professionell träning gör.

Utifrån hur otroligt mycket dyrare det är att lämna häst i professionell träning det är än att inackordera en ridhäst i ett stall förefaller detta otroligt besynnerligt. Även ST bekräftar att avtalsviljan inom travet är otroligt låg. ST hade dock ingen aning om varför, när jag nyligen pratade med dem om det. Jag redogjorde därför för ett antal teorier utifrån empirisk vetenskap.

Det andra uppdraget rörde alltså ett anställningsavtal rörande en anställning inom travsporten. Här har jag aldrig sett några siffror, men min känsla är tveklöst att det inte är helt självklart med vare sig anställningsavtal eller vita, avtalsenliga löner inom travsporten. Det är givetvis oerhört problematiskt. En arbetsgivare är skyldig enligt lag att upprätta skriftliga anställningsavtal. Inom kort avgörs en tvist om lön mellan en A-licensierad tränare och en före detta anställd i domstol.

När en bransch har låg avtalsvilja beror det oftast på att det rör som om olika deals av allehanda slag. Det råder avtalsfrihet i Sverige och är exempelvis inte en enda anställd på en enda timme på en arbetsplats kollektivavtalansluten behöver inte heller arbetsgivaren teckna kollektivavtal. Eftersom löner fastslås i kollektivavtal och inte i lag så innebär det att det gör det helt fritt att avtala om lön mellan parterna. Sällan blir ju dessa löner högre än vad kollektivavtalet föreskriver. Det i sig behöver inte vara fel. Det går att göra överenskommelser som båda parterna tycker känns bra ändå. Men det riskerar givetvis att arbetsförhållandena inte är så bra som de skulle kunna vara så som att kollektivavtalsenliga utselningsersättningar inte utbetalas och så vidare.

En tredje sak som förefaller vara utom kontroll, och detta pga ST’s ovilja att kontrollera, är det här med angivna lärlingar. Lärling är en egen licenstyp med egna lopp och så vidare. Den skiljer sig ifrån exempelvis amatörlicensen och eftersom dessa två licensgrupper exempelvis separeras i lopp är det mycket viktigt att en lärling är faktiskt just lärling.

För att erhålla lärlingslicens ska lärlingen ”ha till huvudsakligt arbete med hästar hos arbetsgivaren. Arbete med skötsel och träning av travhästar ska vara lärlingens huvudsakliga arbete minst 30 timmar i veckan.” I och med dessa regler skulle ST enkelt kunna se till att få upp anställningsavtalsviljan inom travsporten väsentligt. Det torde vara självklart att när en lärling upptas av tränaren ska anställningsavtal bifogas.

Varje år borde sedan tränaren vara skyldig att skicka in samtliga lärlingars årliga lönebesked till ST. På detta vis skulle även ST kunna hjälpa landets hästskötare att få ordning på den bitvis svaga viljan att utge lönespecifikationer varje månad. Vilket medför att jag varje vår de senaste åren kontaktakts av lärlingar som av Skatteverket meddelas att de ska betala tusentals kronor i restskatt för att arbetsgivaren tydligen inte dragit så mycket skatt som den ska.

Kallduschar som de anställda får när Skatteverket meddelar deras skattebesked. Såna här saker skulle ST enkelt kunna hjälpa till med att kontrollera vilket skulle göra en stor skillnad för många travanställda.

Problemet med detta i lite större perspektiv, utan att förringa de enskilda individernas problem, är att svensk travsport just nu kommer genomgå sin största förändring på 45 år. Just nu måste svensk travsport framställa sig själv i synnerligen rekorderlig dager utåt sett så att svenska staten tycker travsporten är en seriös bransch som förtjänar såväl en fördelaktig spellagstiftning som gynnsamma momsregler och fortsatt förhållandevis låg myndighetskontroll.

Landets hästägare måste ställa krav på landets travtränare i att upprätta avtal. Det finns ett branschavtal upprättat ända sedan 2003 och när avtalsviljan är så låg, och detta avtal publicerats av ST i vart fall sen 2014, är det sannolikt detta som gäller i brist på andra överenskommelser. Detta avtal borde alla hästägare gå igenom för att reda ut vissa basic rättigheter. Men landets hästägarföreningar måste börja jobba mer aktivt också för att nå ut till fler hästägare. Landets hästskötare och lärlingar behöver bli tuffare i att kräva anställningsavtal och lönespecifikationer. Här kan alltså ST med mycket enkla medel hjälpa till.

Just nu står travsporten inför historiskt stora regeländringar som sporten själv inte kan styra. Just i dessa delar gäller det att vi alla jobbar ihop. Det ligger i precis alla vårt intresse att travsporten framstår som en seriös bransch där regler och avtal följs.