Doping

Dags att kika på doping i dagens Travsverige. De flesta håller nog med om att Svensk Travsport har ett av världens tuffaste regelverk. Det handlar inte minst att våra travhästar inte får vara påverkade av något som höjer prestationen.

Det enda som är tillåtet är mat och träning. Travtränare får inte ens tillföra vätska om hästen vägrar att dricka. En annan sak som de inte alls får göra är att kyla ner vätskan med annat än en vanlig duschslang under en tävlingsdag. Tufft eller hur. Så tycker vi i alla fall på Travtips.info.

Dopingprover

I snitt tar Svensk Travsport ca 3000 dopingprover per år. Mestadels handlar det såklart om hästar som tävlar. Vid ett positivt A-prov startar myndigheten en utredning. Denna innehåller allt från oanmälda besök hos travtänaren till slutgiltiga beslut om påföljder som fattas av ansvarsnämnden. Enligt reglemente som Svensk Travsport har utdöms sedan ansvar vid uppsåtlig otillåten påverkan eller vid oaktsamhet. Ytterligare ett alternativ heter då sammanhanget ej kunnat klarläggas.

ST publicerar normalt sett alla beslut som de olika nämnderna fattat varför de går att läsa för oss alla. En oerhört viktig del i ett rättssamhälle, som jag skrev om nyligen.

Läget med hästdoping 2017

Det publicerades fem beslut under 2017. Först ut var amatörtränaren som i folkmun kom att heta “hönshusgate”. B-tränaren “åtalades” av ST för att ha anlitat en alternativ behandlare. ST ville därför få B-tränaren fälld för att ha anlitat en person som inte är veterinär för att utföra injektioner.

Vidare ville ST att tränaren skulle fällas för brott mot bestämmelserna att föra behandlingsjournal då B-tränaren erkände att det utförts behandlingar vilka inte journalförts. Domen är en enda lång uppsträckning av ST då de gjort fel i utredningen får början till slut och B-tränaren friades då ansvarsnämnden fann ST:s utredning undermålig.

Beslut 3 och 4 rör två mindre A-tränare vars hästar testats positivt för smärtlindrande substanser i samband med tävling. Båda tränarna säger sig inte ha behandlat hästarna med de ertappade medlen. Ingen av dem kunde förklara hur hästarna fått i sig smärtlindringen. Den ena tränaren sade sig ha en konspirationsteori vilken hen inte utvecklade. Båda fälldes för det mildaste, det strikta tränaransvaret, till lägsta möjliga påföljd: 10.000 kronor i böter.

Beslut 5 rör en större A-tränare, som har licens i ett annat nordiskt land, vars häst befanns ha Cortison i kroppen efter ett lopp. Tränaren kunde uppvisa behandlingsjournaler vilka fastslog att hästen av veterinär behandlats med det aktuella medlet sju veckor tidigare. Tränaren dömdes i enlighet med tränaransvaret till 97.000 kronor i böter.

Beslut 2 rör den franska tränaren vars häst dagen innan Elitloppet och samma dag som den startade i Elitloppet uppvisade för höga värden av Kobolt. Kobolt finns i små mängder naturligt i hästen och domen kom att röra huruvida tränaren medvetet tillfört medlet, vilket det än idag divideras om huruvida det var otillåtet vid tidpunkten. Det fanns i vart fall inget gränsvärde angett. Denne tränare fälldes av ansvarsnämnden i vart fall för “oaktsamhet” till böter om en miljon kronor och till ett års anmälningsförbud och ett års totalt tillträdelseförbud.

Slutsatser

Vilka slutsatser kan vi då dra av fjolårets fem beslut kring hästar ertappade med otillåtna substanser? Vi bortser hädanefter från hönshusgate då det ännu inte är känt huruvida hästarna faktiskt behandlats. De två tränarna som inte kunde uppvisa några behandlingsjournaler på att dessa behandlingar utförts och sade sig inte ha en aning om hur hästarna tillförts smärtlindrande preparat dömdes till det absoluta minimistraffet, 10.000 kronor i böter.

Travtränaren som uppvisar en behandlingsjournal så full utredning kan genomföras döms till 97.000 kronor i böter. Tränaren vars häst ertappas med höga värden av en substans som ST inte hade något gränsvärde för och som ST inte ens kunde bevisa fanns upptaget som “förbjudet att tillföra” döms till maxstraffet för oaktsamhet.

Här gjorde ansvarsnämnden ett ställningstagande som ST själva inte klarat av att göra: även om inte ST förbjudit att injicera tungmetaller i en häst så anser ansvarsnämnden att det saknas anledning att göra det varför endast maxstraffet för oaktsamhet är aktuellt.

I svensk lagstiftning är det otillåtet för en icke-veterinär att ens injicera så mycket som en vaccination. Lag, förordning och föreskrifter ger endast utrymme för att en sjuksköterska/utbildad djurskötare får utföra dessa under veterinärs översyn.

I svensk travsports reglemente får injektioner utföras av även “av veterinär delegerad person”. I förlängningen går därmed ansvar att utredas då ju tränaren i och med sina behandlingsjournaler ska redogöra för vilken veterinär som delegerat detta. Enligt ST:s reglemente ska behandlingar som omfattas av karens journalföras.

Enligt jordbruksverkets föreskrifter är dock en professionell travtränare skyldig att föra en betydligt mer omfattande journal än vad ST föreskriver.

Det är av yttersta vikt att samtliga travintressenter har ett stort förtroende för att ST har ett reglemente som är minst lika hårt som lagstiftningen. Det är vidare av lika stor vikt att ST använder reglementet. Det är problematiskt att två ansvariga tränare under fjolåret startat hästar som befanns ha smärtlindrande substanser i kroppen och ansvarsnämnden inte gör mer än att konstatera att det inte är klarlagt att tränaren agerat vare sig oaktsamt eller uppsåtligt. Det är ST som är ansvarig utredare.

Det är ST som inte bemödat sig att utreda dessa tester och uppkomsten till dem vidare. Det är bara en tidsfråga innan en hästägare driver ett sådant här mål vidare civilrättsligt för att göra vad ST undlåter sig utreda hur dennes häst fått i sig preparaten och kräva ersättning.

När den Pandoras Asken är öppnad är det därefter också bara en tidsfråga innan det allmänna rättsväsendet vaknar och en ansvarig tränare blir polisanmäld för djurskyddsbrott. Vid den tidpunkten kommer det blottas att Svensk Travsport själv jag lägre krav på sina utövare än vad ens lagstiftaren har. Det vore oerhört olyckligt för travsportens anseende att få se ett sådant fall avhandlas av en svensk allmänrättslig domstol.