Doping inom travsporten – regler, prover och tränaransvar

Antidopningsarbetet är en central del av travsporten. Det handlar både om hästarnas välfärd, om rättvisa tävlingar och om förtroendet för sporten – inte minst hos alla som följer och spelar på den.

Svensk travsport har ett av världens strängaste regelverk på området. Den här guiden förklarar vad som räknas som doping, hur kontrollerna går till och vilket ansvar tränaren har.

Varför antidopning är viktigt

Grunden i travsportens antidopningsarbete är att bara friska hästar ska tävla. Reglerna finns först och främst för hästarnas skull, men de skyddar också själva tävlingen: alla ska kunna lita på att resultaten är rättvisa och inte påverkade av otillåtna medel.

För den som satsar pengar på trav är detta extra viktigt. Ett trovärdigt antidopningsarbete är en förutsättning för att spelet ska kännas rättvist.

Vad räknas som doping?

Enligt djurskyddslagens föreskrifter avses med dopning behandlingar eller åtgärder som vid tävling eller träning kan medföra förändringar – positiva eller negativa – av hästens prestationsförmåga eller temperament.

Eftersom utgångspunkten är att bara friska hästar ska tävla råder i praktiken nolltolerans mot läkemedel och andra behandlingar i samband med tävling, och träning som kan jämställas med tävling. I folkmun brukar det uttryckas som att det enda som är tillåtet är mat och träning.

Karenstider

De flesta läkemedel är inte förbjudna i sig – men de har en karenstid, alltså en minsta tid som måste gå mellan behandling och tävling. Karenstiderna tas fram i nordiskt samarbete och sammanställs av Svensk Travsport.

Viktigt att veta är att om en substans hittas i ett prov räknas det som ett positivt prov, oavsett om medlet gavs innan karenstiden gick ut. Behandlingar som omfattas av karens ska dessutom föras in i en behandlingsjournal.

Dopningsprover och kontroller

Varje år tas cirka 3 500 dopningsprov inom svensk travsport. Det är fler prov än inom all övrig svensk idrott tillsammans. Proverna tas främst i samband med tävling, men även på hästar i träning och hos uppfödare.

Glädjande nog är få prov positiva, och när det händer rör det oftast antiinflammatoriska eller smärtstillande substanser. Vid ett positivt A-prov inleds en utredning.

Strikt tränaransvar

En av hörnstenarna i regelverket är det strikta tränaransvaret. Det innebär att den registrerade tränaren alltid är ansvarig om hästen testar positivt – oavsett hur substansen kommit in i hästen.

I trav och galopp är det alltså tränaren som är ansvarig person, till skillnad från exempelvis ridsporten där ansvaret ligger på ryttaren. Sportens nämnder bedömer sedan om substansen tillförts genom en avsiktlig handling, genom oaktsamhet, eller om det legat utanför tränarens kontroll. Det strikta ansvaret finns för att skydda hästen och för att en tränare inte ska kunna undgå ansvar enbart genom att säga sig vara ovetande.

Vill du läsa mer om hur sporten styrs kan du besöka vår sida om Svensk Travsport.

Påföljder

Påföljderna varierar med hur allvarlig överträdelsen är. Det kan handla om böter – från några tusen kronor upp till mycket stora belopp – och om avstängningar i form av anmälnings- och tillträdesförbud.

Besluten fattas av sportens ansvarsnämnd och kan överklagas. Svensk Travsport publicerar normalt sina beslut, vilket gör att de går att läsa för alla. Den öppenheten är en viktig del av förtroendet för systemet.

Lagen och sporten – två regelverk

Det finns två lager av regler att förhålla sig till. Det första är lagstiftningen, framför allt djurskyddslagen, som gäller alla. Enligt den är dopning av en tävlingshäst ett brott som kan leda till allmänt åtal.

Det andra lagret är sportens egna regler, som i vissa fall är ännu strängare än lagen. Hit hör bland annat kraven på behandlingsjournaler. Enligt svensk lag får dessutom i regel bara en veterinär – eller den som veterinären delegerat uppgiften till – ge en häst injektioner. Läs mer om sportens regler i vår guide till travregler.

Doping genom historien

Kontroller av det här slaget är relativt moderna. Under 1950-talet togs mycket få prov – som exempel togs bara ett tiotal prov på Solvalla under åren 1950–1958. Svensk Galopps första dopingfall inträffade 1952, då fenedrin påvisades hos fullblodet Jehu och tränaren fick böta 500 kronor.

Sedan dess har regelverket skärpts steg för steg och samordnats mellan de nordiska länderna. Ett uppmärksammat fall var den så kallade Souloy-härvan 2016, där en fransk tränares hästar stängdes av i Norden efter fynd av kobolt. Fallet bidrog till att antidopningsarbetet intensifierades, och för ämnen som kobolt – som finns naturligt i små mängder i hästen – finns numera fastställda gränsvärden.

Redaktionell notis

Den här artikeln är en översiktlig och faktabaserad genomgång. Regelverk, karenstidslistor och enskilda beslut uppdateras löpande – för aktuell information hänvisar vi till Svensk Travsport.

Vanliga frågor (FAQ)

Vad räknas som doping i travsporten?

Behandlingar eller åtgärder som kan påverka hästens prestation eller temperament. I samband med tävling gäller i princip nolltolerans mot läkemedel och andra behandlingar.

Vad betyder strikt tränaransvar?

Att den registrerade tränaren alltid är ansvarig om hästen testar positivt, oavsett hur substansen kommit in i hästen. I trav är det tränaren, inte kusken, som är ansvarig person.

Hur många dopningsprover tas varje år?

Cirka 3 500 prov om året inom svensk travsport – fler än inom all övrig svensk idrott tillsammans.

Vad är en karenstid?

Den minsta tid som måste gå mellan att en häst behandlas med ett läkemedel och att den tävlar. Hittas substansen i ett prov räknas det som positivt, även om medlet gavs innan karenstiden gick ut.

Vad händer vid ett positivt prov?

En utredning inleds, ett B-prov kan analyseras, och ärendet prövas av en ansvarsnämnd som beslutar om eventuell påföljd. Beslutet kan överklagas och publiceras normalt av Svensk Travsport.

Vilka påföljder kan det bli?

Böter – från några tusen kronor upp till mycket stora belopp – och avstängningar i form av anmälnings- och tillträdesförbud.

Är hästdoping olagligt?

Ja. Enligt djurskyddslagen är dopning av en tävlingshäst ett brott som kan leda till allmänt åtal. Utöver lagen har sporten dessutom egna, ibland strängare, regler.

Vem får ge en häst injektioner?

I regel bara en veterinär, eller den som veterinären delegerat uppgiften till. Behandlingar som omfattas av karens ska föras in i en behandlingsjournal.